Mats Medeltid Mats Medeltid Mats Medeltid Mats Medeltid

 

Skåne

Stockholmsområdet

Gotland

Övrigt i Sverige

Utomlands

 

 

 

 

                                            

    Kämpinge kyrka

      

        Platsen för Kämpinge kyrka sommaren 2005.

Kämpinge med sin vita strand är på sommaren attraktiv som badort, och framstår som en yttre del av Höllviken. Dock var Kämpinge på medeltiden en egen by med minst 1000 år på nacken. Höllviken och Ljunghusen är modernt framvuxna samhällen som inte fanns då, och Kämpinges närmaste grannar var Räng och Lilla Hammar samt Skanör/ Falsterbo i väst. Man refererade till "öst- och västbyarna". Byn var ofta svårt drabbad av flygsand som lade sig i drivor på åkermarken och som var en bidragande orsak till nedläggandet av Kämpinge kyrka på 1600-talet.

 

                                     

                            Kämpinge med ödekyrkan på karta från 1699.

 

Kyrkoruinen och byn på annan karta från 1699.

 

Om byn tidigaste fas vet man inte mycket, men närheten till Lilla Hammars näs och den sägenomspunna marknadsplatsen Halör man förmodar legat här har antagligen påverkat Kämpinge avsevärt. Utgrävningar nära Kämpinge gjorda i år visar att området varit bebyggt under vikingatiden då man hittat lämningar av en hallbyggnad öster om byn. Denna verkar ha fungerat som representationsbyggnad istället för bostad.

 

                               

                                Korets nordvästra del med grundmur och dagermur. Foto: Mats Roslund, 1987.

 

                               

                                Det nordöstra hörnet av koret sett från väst. Foto: Mats Roslund.

Typen kallas för trelleborgshus och dessa uppfördes i närhet av de danska trelleborgarna som Harald Blåtand lät bygga i försvarssyfte. Arkeologerna anger möjligheten att Blåtands utsände fogde haft sitt säte här. Denne har då övervakat handeln och tullat de handelsmän som på väg till marknaden lagt till i Kämpingebukten för att undvika det farliga revet utanför Falsterbo. Dateringen har gjorts till ca. år 1000 e. kr.

Byn har förmodligen äldre anor än så då namnets –inge-efterled visar på ett etablerande innan vikingatid. I Kämpinge ligger även en tidigmedeltida vallanläggning vars funktion antas varit avgränsande av handels- och bytesområde under kunglig kontroll. En annan möjlighet är att den uppförts för att ge skydd mot den flygsand som plågat byn i århundraden.

 

                                

                    Till höger syns grund och dagermur och till vänster stenfundament. Foto: Mats Roslund

Första gången Kämpinge omnämns skriftligen är 1368 i samband med överlåtande av en gårds resurser till Lunds domkyrka. Det är borgaren Lythbert Bokhorn som i utbyte vill att man årligen läser en mässa över honom och hans fru i kyrkan. Kämpinge nämns här som tillhörande Stora Hammars socken, vilket visar att man vid denna tid inte har en egen kyrkobyggnad.

Det är just vid nu som många av dagens ännu existerande fiskelägen växer fram. Kämpinges närhet till den årliga och internationella marknaden i Skanör och Falsterbo under medeltiden har förmodligen gjort att orten blev en fiskemöjlighet frikopplad från den järnhand med vilken Hansan styrde på marknaden.

 

                                

                                 Rester av tegeltrappan i koret. Foto: Mats Roslund.

Parallellt med brukande av den magra och känsliga jorden gav fisket efterhand ekonomisk möjlighet att uppföra en kyrka på orten. Man bygger den på utmarker som ägs gemensamt av byarna Kämpinge, Räng och Lilla samt Stora Hammar.

Denna avlägsna placering tyder på att kyrkan uppförts i ett senmedeltida skede, då centralt belägna kyrkor tillhör en tidigare fas. Utgrävningar på platsen har också gett en datering till 1400-talets början, vilket är anmärkningsvärt då senmedeltida kyrkobyggande var främst ett stadsfenomen. De kapell som uppförs på fiskelägen som Arilds har dock även daterats till början av 1400-talet, vilket kan visa på en samhörighet.

 

     

Kämpinge kyrka är utsatt på denna holländska karta av Lucas Wagenaer från 1585. Utsatta är även högar med flygsand mellan Stora Hammar och Kämpinge.

 

Uppförandet sammanfaller även med den agrarkris som inträffade under sen medeltid vars orsak låg i att man nått en gräns vad det gäller uppodling av ny mark, samt att klimatet försämrades. Trots denna kris har man ändå medel att uppföra en helgedom och avlöna en präst, vilket visar på en ekonomisk glansperiod för orten. Möjligen är det fisket som utgör inkomstkällan och som får betydelse ur näringssynvinkel då skördarna i landet slår fel.

 

                               

                                En av de nio påträffade gravarna vid kyrkogården. Foto: Mats Roslund.

 

                               

                                Krossat kranium. Foto: Mats Roslund.

Kämpinge verkar nu bli en egen socken vilket även det är anmärkningsvärt. Möjligheten finns dock att det rör sig om ett annexförhållande till en församling i närheten med en större och mer etablerad sockenkyrka som den i Stora Hammar, och att byggnaden i Kämpinge var ett fristående kapell. Dess status och befogenheter kan även ha växlat över tid.

Utgrävningen 1987 visade att grunden till koret var mer vällagd än i långhuset då grundstenarna här uppvisade mer likartad tjocklek. Grundmurens bredd varierade också mellan byggnadspartierna. Fundamentens bredd i långhuset var konstant runt 1,5 meter, medan de i koret varierade från 1,2-1,3 meter i norra delen och 1,6-1,7 meter i den södra. Detta gällde dock inte för den dagermur som uppförts ovanpå grundstenarna. Denna var bevarad med sitt första skift och var uppförd i skalmursteknik, vilket verkar rimligt med tanke på att området är stenfattigt.

 

 

  Medeltida mynt. Foto: Mats Roslund.

Kyrkan verkar av samtliga fynd att döma inte varit uppförd i tegel, medan taket har varit täckt av munk- och nunnetegel. Kyrkans ingångar gick inte att fastställa då murarna rivits alltför grundligt. Skillnaderna mellan tjockleken på murarna i kor och långhus kan tyda på olika byggnadsetapper där koret haft en tillfällig västvägg som skydd. Då man inte fann några grundstenar för en östvägg till långhuset kan inte detta utgjort en första kyrkobyggnad innan korets tillkomst.

Kyrkans dagermurar har varit täckta av kalkputs och man fann även puts med rester efter färg i blågrått och rött. Ett kalkgolv har lagts ut som sedan reparerats flertalet gånger. En tröskelliknande avsats i kalk tolkades som rester efter ett sidoaltare. På kalkgolvet har ett lager med sand utlagts i ett senare skede som underlag för ett tegelgolv av vilket enbart fragment bevarats. I koret fann man även lämningar efter en tegeltrappa med två eller tre steg. Valv har slagits i långhuset under ett senare skede då rester av de pilastar som uppburit valvet störde det tidiga kalkgolvet. Koret förefaller att från början varit försett med valv.

 

                             

Kämpinge kyrkas grundmurar friläggs under utgrävningen 1987. På bilden arkeologerna Jes Wienberg och Peter Carelli. Foto:Mats Roslund.

Kyrkans längd har varit 19 meter, medan långhuset var 8 meter brett och koret 7 meter. Kyrkogårdens grundmurar var belägna väst och sydväst i området, och låg 10 meter från kyrkans västra vägg. Endast nio gravar påträffats vilket visar att platsen inte använts intensivt eller under en längre tid. De gravlagda hade underarmarna vinklade över bröstet vilket tyder på en senmedeltida begravning.

Kyrkan används för gudstjänster i drygt 200 år vilket är en relativt kort period. Flygsanden som länge varit Kämpinges fiende samlade sig i drivor runt kyrkan och tryckte efter hand in de små blyinfattade rutorna. Sanden rann in i salen och hopade sig i stolsraderna. Till skillnad från Falsterbo kyrka som också hotats av flygsanden hade man inte råd att frakta bort drivorna från templet.

 

   

    Rester av tegelgolvet. Foto: Mats Roslund.

De präster som hade Kämpinge inom sitt område klagade på de dåliga vägarna som ringlade sig mellan byarna, och bybornas ointresse av kyrkogång. Den sist verksamme prästen på orten Hans Nielson ska enligt sägnen varit trött på Kämpingebornas fallenhet för alkohol, slagsmål och spel istället för andakt, och en söndag i predikstolen ropade han: O Gud, förstör detta tempel och låt mig slippa se detta förstockade folk mera!" Enligt sägnen blev Hans bönhörd men inte på det sätt han tänkt.; han blev blind och dog utfattig några månader innan kyrkan övergavs. Det kan hur som helst konstateras att han dog 72 år gammal 1632 och han gravlades i sin by Maglarps kyrka, där han också varit präst.

 

    

     Kämpinges sista präst Hans Nilsson är begravd i Maglarps gamla kyrka.

I början av 1600-talet var kyrkan helt förstörd av flygsanden som även hotade Kämpinge i övrigt då den trängde in över skyddsvallar och gärdesgårdar. Förmodligen hade kyrkan redan stått öde under en tid. Den danske kungen Christian IV befaller 1632 om dess nedläggande samt att Kämpinge ska läggas till Rängs socken, där även kyrkoklockan hamnar. Med detta var byns korta glansperiod till ända och byborna fick återigen söka sig till annan ort för kyrkogång.

1699 finns kor och långhus fortfarande synliga ovan jord på den äldsta kartan över Kämpinge, och ruiner finns på kyrkplatsen till 1800-talets början. Idag är inga lämningar synliga ovan jord, men platsen är markerad med ett stort kors. På somrarna håller man gudstjänster och dop där och på så vis är den heliga marken aktiv igen. Kämpinge kyrkklocka från 1590 ljuder ännu idag över slätten som "lill-klocka" i Rängs kyrka.

 

Ritning över kyrkans dager- och grundmurar. Från Mats Roslund.

   

    

 

Källor:

Gustafson, C.2004. Här satt (kanske) Blåtands fogde och vände slantar. Sydsvenska dagbladet 25/11.

Lindal, H.1931. Ljungen genom tiderna. Från ödemark till badort.

Roslund, M. 1988. Kämpinge ödekyrka- ett nybygge i krisens år. Ale nr.4

Skansjö, Sten. 1983. Söderslätt genom 600 år: bebyggelse och odling under äldre historisk tid.

 

                                                                              Startsidan