S:t Hans & S:t Per
Ruiner efter de två delvis sammanbyggda kyrkorna S:t Hans (Johannes) och S:t Per (Peter).
S:t Per från andra hälften av 1100-talet är den äldre av de två. Ruinerna har i större utsträckning än de andra nyttjats som stenbrott. S:t Per och S:t Clemens har varit stadens första församlingskyrkor i varsin ände av staden som då ännu främst hade gutnisk befolkning.
Under 1200-talet växte Visby fort och S:t Per blev för liten. Men istället för att utvidga den byggdes en till kyrka direkt norr om, S:t Hans. Denna låg så nära att en av väggarna delvis var gemensam. Kyrkan byggs under 1200-talets andra hälft. I slutet av 80-talet påträffades murar av en kyrka med absid under S:t Hans norra del som storleksmässigt motsvarade den äldsta S:t Perskyrkan. Det har alltså funnits två mindre kyrkor bredvid varandra, innan de nuvarande uppfördes. Förhållandet dem emellan är dock inte klart. I S:t Hans har del av en bildsten och två runstenar framkommit, vilket visar att den liksom S:t Clemens kyrka uppförts på en kultplats. Källa: Gotlands kyrkor av Lagerlöf & Svahnström.
Det under medeltiden väldigt populära helgonet S:t Göran i naturlig storlek. Gravmonument från S:t Pers kyrka, sent 1400-tal. Nu på Gotlands museum.
Gotlänningar har ristat in sitt bomärke på skulpturen, vilket var vanligt i vallfartskyrkor för att visa att man varit där och säkert för att försäkra sig om helgonets hjälp och beskydd.
Bomärken på helgonets vänstra ben.
Bomärken på hästens vänstra bakdel.